Ja, då var det snart dags att rösta på några människor som du inte känner för att de skall ta beslut som rör dig och ditt liv utan att du sedan har så mycket att säga till om!
De ”vanliga” valen må vara distanserade från oss, hur långt borta är då inte EU valen. Jag läser inte vidare mycket tidningar, har ingen pappersversion som kommer hem. Jag och min älskade har ingen tv, vi har bara internet via mobilt bredband. Vi är nog ganska isolerade, och detta har vi aktivt valt.
Så livet i de sörmländska skogarna, längs med en grusväg som slutar vid en gård där den sista biten av grusvägen även är enskild väg så jag får nog inte åka på den heller(om jag nu inte har ärende till de i gården som jag inte känner!). Det resterande av EU är långt borta tycker jag, ändå är europa unionens val viktigt tycker jag.
Jag kan göra något aktivt val o säga, du, den här personen, eller detta partiet skall föra min talan under kommande period(jag vet inte hur lång den är, så insatt är jag!).
Hur som haver så när jag kajkade runt i huvudstaden i måndags i den underbara sommarvärmen så blev jag uppmanad av en kvinna med en pamflett i handen att rösta, och vem jag skulle rösta på, för det skulle hon. Jag tog faktiskt trycksaken med intentionen att läsa sedan….
Nu ligger den på köksbordet fem meter bakom mig tillsammans med mitt röstkort.
För att rösta i eu-valet så tarvas det en själv upplevelse av delaktighet i eu; en inskikt på både emotionell och intellektuellt plan av att mitt lillllllllaaaa röstkort spelar någon roll, att det gör någon skillnad i mitt liv, annars blir det ju endast en egotrip, att jag får säga något överhuvudtaget!
