Dikt


vått blir det om
fötterna när
snön den vita
smälter.

Befjädrade syskonen

kvittrar sin glädjes

varande i Sunnas smekning.

Grönheten omger med

syster Vinds lätta hud-

beröring.

Den klyvda Stenen i gläntan

sjunger sin Ursång efter

blotgåvors svallande

glädje.

Ett grönt rum

En grön Kulle

på Östermalm.

vårens Sunnablomster har

blommat ut

i backen har de stått

Gyllenlysande likt

Sunnasystern går de ned

Vecklas ihop för

att omvandla sitt innehåll

likt Månebror till

vitbollar

som släpper och sprider

liv i Modern.

Nya Sunnablomster

nästa vår.

Det susar runtomkring

Ett forsande i närheten

Jag vet att det finns där men ser inte källan.

Genom den öppna dörren

Smeker ljudet längsmed golvet

Upp längs mina barfota fötter

Till mina öron längs min ryggrad

Vandrar Emånsdisen med sina fingrars

Kittlande beröring.

Hennes mörka vatten strömmar från

Småländska höglandet till Em, söder om Orskarshamn.

Tjugotvå mil sträcker hon sig i vindlingar och med sin artrikedom.

Hela hennes längd

All vattenkraft

Finns i hennes susande smekning från forsen i Fliseryd.

————————————————————-

Vill du veta mer om Emån?

Vår jämning har hänt
igen, en fyrpunkt i ringen
Sunnaringen.
Dag längre blir än syster Natt.
Vänta till hästjämning på
hennes tid till mervarande.
Nu är Dagtid som växer
sig längre, starkare
större.
En liten båge är hennes väg på himlen. Den Lysande varma Sunna stiger sakta över horisonten.
Gårdagen har givit oss ett nytt täcke av puderlader,
det första för vintern.
tunnt på mark, nu redan smällt på gren
Korren hoppar runt bland det kalla vita nöten ofunnen.
mörk mot det vita
ligger snön
på marken.
En liten båge är hennes väg på himlen. Den Lysande varma Sunna stiger sakta över horisonten.
Gårdagen har givit oss ett nytt täcke av puderlader,
det första för vintern.
tunnt på mark, nu redan smällt på gren
Korren hoppar runt bland det kalla vita nöten ofunnen.
mörk mot det vita
ligger snön
på marken.