Lyfta upp bopålar

Det fysiska område som jag kallar mitt hem är på flyt. Det har varit flytande i ett par veckor redan. Det är spännande att märka vad det är för ting som är viktiga för mig att ha. Alltså de som är mer av vikt för att jag skall uppleva ett rum som mitt hem. 

Sängen, kaffekoppen, datorn med internet och trumman och täljkniven är några av de viktigare tingesterna som jag vill ha i min närhet. 

Jag hade en shamankollega hemma för ett tag sedan, detta innan jag flyttade. Hans kommentar var: 

-när jag ser omkring mig i ditt hem, så har du inte så mycket prylar, mest andliga och shaman grejer och hantverks prylar. 

nu när jag har kollat igenom och röjt i mina gömmor så märker jag att jag har mycket mer än vad jag trodde. 

Brev från 1980-talet har slängts, räkenskaper från min år i USA är en klar befrielse att bli av med även så adressboken från samma tid. Jag har idag ingen kontakt med de människorna så det är mest en belastning att ha kvar. 

Tingen triggar minnen i mig som i sin tur triggar emotionella responser som ibland är önskvärda och ibland inte.  Ärligt talat så minnena är ofta mer belastande än något som jag vill ha så mycket försvinner från min ägo. Det som har varit är förbi och jag definirerar mig på annat sätt idag.

 

En andra våldförd bil

Tänka sig att en gång inom drygt ett år händer det igen, att en asfaltshäst som jag har partnerskap med blir sönderslagen av andra människor!

Juli 2007 blev Jerker, en silverfärgad däckhäst, slagen sönder och samman av ungdomar och så i lördags var det nästa vägspringares tur; Artur en röd gammal volvoherre som vältes upp och ned.

Det är mycket olika känslor som svallar som vågor inom mig. Mest nu är det att ta hand om det praktiska med polis, försäkringsbolag och skrotfrag i Järna där Artur nu vilar och väntar på slakt.

Tingen kommer och går. Att hålla kvar dem och bli besviken när vi förlorar dem skapar ohälsa och frånvaro av flödeskraft.

Ägandet är en illusion där vårdande är ett bättre ord.

 

Tingen kommer och går

Sönderslagen, sju fönster av åtta är borta. Däcken punkterade med kniv. Dörrar och sidan sparkad, lykta bortryckt.
Jerker, partnern på vägarna har blivit misshandlad, slagen, förstörd.
- Det är inget att laga sa bogseraren, de blir bara glada att få skrota en så här gammal bil. Sedan när han fick reda på att jerker var född 1996 blev han lite förvånad. Två fränder och jag var på vallfärd till Omberg för att vara ute i den magiska skogen, vara samman med kraften i marker, i berget, med drottning Omma. Fulla ungdomar fick spelet och slog sönder och samman Jerker. Idag har de erkänt men Jerker är på väntelista antingen till billäkaren eller gravhögen, beroende på vad försäkringsbolaget säger.

Så är det i livet, för det tickar vidare ändå!