Döden förlivar – Death as life activator

 

Döden är en av de absoluta punkter osm förenar alla människor, det och födelsen. Allt däremellan är smaksaker, fysionomier och dekorationer.

Att medvetet hålla dödsögon blicket i sinnet är att leva fullt ut.

Death is one of the absolute points that unites all humanbeings, and the popint of birth. Everything between them is prefferences, physionomy and decoration.

To conscously hold the moment of death in your counsciousness is to live fully.

 

 

Naket runtom i vinterheten

Vinterns vita täcke lyser mörkt med sin frånvaro.

Höstnaket ligger skogsdungen utanför mitt fönster,  det känns mig naket, tomt, insyn i naturens intima vilande inför vårens sprudlande befruktade tillväxt.

Ännu vilande är den växande naturen som omhuldar och föder oss människordjur ständigt.

Oklädd finns den där ständigt.

Försiktigt viskande om livets varande,

om liv och död

om växande och förmultnande.

Hör du?

 

Ännu en stund är jag kvar

Jaha,

nu sitter jag här igen och knappar på tangenterna i mörkertimman. Egentligen skriver jag nu bara för att jag tror att det skall göras lite oftare än sällan och upplever inte att jag har något vidare viktigt att säga.

Var på skapande samtal med Idavallen ikväll, temat var döden. Ett mycket givande samtal om detta ämne som vi alla har gemensamt, för det är ju säkert att vi alla skall dö en dag.  När vet vi inte och det kan leda till att vi lever ännu mer fullt ut beroende på hur vi hanterar detta faktum. En balansgång mellan att vara i nuet och verkligen göra det som vi brinner för och kunna planera för nästa nu, det vill säga i framtiden men kunna hålla lagom om stunden som kanske kommer så att vi ändå lever här och nu.

Just nu ägnar jag mina dagar mycket åt att planera för kommande aktiviteter, både vad och när och innehållet i  dessa aktiviteter. En del av dessa kan du se på min hemsida  SkallePer Värdet av dessa kommande händelser ligger inte i nuet utan kommer dels i händelsens stund som även får mer eller mindre värde i hur väl och på vilket sätt jag har förberett mig, men även sedan efter aktiviteten i de följder som de får i mig och de andra som var närvarande. Givetvis så ligger ansvaret för hur följderna hanteras och appliceras på var individ och det enda jag egentligen kan göra är att förbereda mig så väl jag kan och genomföra aktiviteten på ett äkta ärligt och proffetionellt sätt. Att jag är i mig själv i min tanke och mina känslor. Åstadkommer jag detta har jag märkt att det får ringar på vattnet så att följderna av aktiviteten innebär en ökad nivå av vandrande i skönhet.

Blir detta följderna av mina handlingar har jag åstakommit något som varar förbi döden!

 

Det finns delar som skall dö

Det finns i migdelar som inte vill dö.

Men jag vill skall
försvinna
multna ned och
ge näring åt mig
åt min växt

Mitt träd, den jag är
det jag vill
i livet.

Delarna
som är kvar, stärkta
av förmultnad
dödsdel.

Det gamla i mig
det bindande
skall dö,

men de vill inte
de kämpar
sparkar

Så smärtan i bröstkorgen
leder mina handlingar
till att bekräfta de sparkande
jagdelarna.

Jag gör det jag inte vill.
( i alla fall till viss del men det passar ju inte
att säga i en dikt så då säger jag att det är
absolut istället för gråzondiktatur)

Delar som vill växa,
de jag vill ska frodas,
försvinner i sparkandets
spädbarnssmärta.

Nya mönster
i tanke
i kroppshandling
i blicken
kommer, en
bit i taget,
en dans med Verdandi
per takt.

På hög läggs
Nymönstren till i
Urds hand, medan
Skuld ger mig

nya delar att bejaka.

Släppa de gamla,
det döda.