Hållbarhet är en handling som man kan repetera i oändlighet.
Detta enkla budskap skrev min vän Lisa Wanneby på sin sin log på Face Book.
Det är så självklart att hålbarhet är en handling och en kontinuerlig sådan. Att agera hållbart är något som vi gör för inte oss själva men för framtida människor och så klart andra livsformer av alla de slag.
Lisa och hennes vän Ingrid har följande dialog:
Lisa skriver:
Fundera… hur många generationer kunde vi leva på den här jorden, utan att ta för mycket, för hårt och för fort? Hur många generationer har vi framför oss, om vi lever i det här tempot med utnyttjande av våra naturtillgångar? Och tillgångar föresten, för vem och för vilka? Världens två rikaste personer har tillsammans mer pengar än de 48 fattigaste länderna i världen. Du och jag och alla andra i västvärdlen supportar det genom att ingenting göra och ingenting säga.
Tack! Men räcker det om jag säger det ensam eller måste vi sluta oss samman? Bortom partipolitik och andra etiketter? Eller räcker det om jag själv sätter min surdeg och bakar mitt bröd och köper mina kläder på myrorna. Hur mycket är mitt ansvar?
Vi måste göra både och! Ditt ansvar är ditt, dina förmåga att förändra är din egen, ditt sätt att leva är ditt sätt att visa för dig själv och andra hur du vill leva ditt liv. Om ingen visar på skillnader finns inga skillnader, om ingen förändrar – ja, resten räknar du ut själv. Om fler tänkte på hållbar utveckling på detta sätt skulle världen se annorlunda ut, men om vi inte ens försöker, vilken välfärd väntar våra barnbarnsbarn?