Hemma igen från Hundflocken!!

Hemma !

Jag är nu hemma igen, efter drygt två veckor med hundar i norra Uppland. Jul- och Nyårs taberas, från Emils stora julfest i Katthult, är borta och det är faktiskt skönt tycker jag. Det finns mycket glädje i denna högtid men även mycket sorg i ouppfyllda förväntningar som för vuxna stammar från barndomens besvikelser. Kan vi släppa förväntningarna och spåren från livet innan så lever vi så mycket mer till fullo.

Nu sitter jag hemma, det är stökigt och kaffet är upphällt. Flera spännande tidningar och skrivelser har kommit genom brevinkastet, Mimers Källa nummer 14. Asatrosamfundets medlemstidning och Shamans Drum, en tidning från USA om utforskande shamanism och spirituell läkning, dessutom så finns det ju flera Stockholms Fria som kommer ut på lördagar att läsa, det är en fristående lokal nyhetstidning som ägs av mediakooperativet Fria Tidningar och vill bidraga till en utveckling mot ett friare, öppnare samhälle. Redaktionen tar gärna emot texter, och är särskilt intresserade av andra perspektiv än de som mest dominerar i media.

Det är mycket prylar här hemma som ligger på platser som jag inte vill ha dem, jag har en hel del mail att skriva, planeringar att göra för Idavallen och Nordmyts avslutande, inför nästa vecka då jag skall till Soltemplet i Malmö och hålla i flera aktiviteter, sedan så är det planering för trumgruppen som jag är med och genomför inom Idavallen.

Ja, Skalleponken har en del att stå i. Dessutom så skall Jerker(bilen) fixas med och jag har några annställnings arbeten på gång. Så livet ljusnar med att solvändan har kommit.

Men ikväll skall jag på informationsmöte om att bli tunneltågsförare här i Stockholm!

Skriv en kommentar om vad du tycker om det!

 

Sista hundnatten

Sista natten själv med hundarna har passerat. Att dagarna ändå har vandrat snabbt förbi är förunderligt. Alla nio fyrbenta själar och jag som tvåbening har lärt känna varandra, alla har olika personligheter. Glädje i mig av att de söker kontakt, att de vill ha uppmärksamhet och att de söker denna på sitt eget sätt visar mig hur jag kan bete mig relaterat till andra, oberoende två eller flera ben. Nattliga erfarenheter som att känna på pälsen vilken av dem som är i sängen med mig utan att titta, som att veta att om jag möter en av hundarna med en viss känsla inom mig så tar den hunden avstånd medans en annan inte gör det. Det har gett mig en fördjupad intuitv känsla för hur jag kan hantera individer beroende på mina syften i samspel med den individen.

Städade igår, mopppade bort leriga hundspår på golven, men idag så är det mildare och har regnat, så spåren har återvänt från de nu soande och utfordrade vännerna.

Kommunikationen mellan dem och mig har legat på två plan hela tiden(åt mindstone två, kanske flera) det verbala och det mentala. Har märkt att de är mycket motagliga och känsliga för de bilder som jag har inom mig när jag dessutom säger någor, men det mer spännande är när jag har en bild utan att jag säger något och hundarna reagerar ändå. Det verbala blir ibland onödigt. Men jag märker att verbaliseringen och de mentala bilderna har en spännande samverkan. Bilderna blir tydligare om jag säger vad det är jag vill så att kommunikationen stärks av båda. Jag vill kalla detta att var äkta i sitt tal.  När bilder och ord inte sammanfaller blir hundarna konfunderade; det innebär att vara oäkta i sitt tal. Dessutom så innebär det att vara medveten om sin egen vilja och vad det är som styr den. Är det det som är nu, eller mest någon tidigare erfarenhet som skapat automatiska tankemönster som vi agerar utifrån?

Imorgon är det dags att återvända till ”storsamhället” för jag har upplevt det som att vara borta från samhället per se, nära till den växande skogen, och nu skall jag tillbaka till betongskogen, med brommaplanen som far ovanför, med bussar och tunnelbanor fyllda av människor som far hitan och ditan som myror i en stack, som flyttar på saker, som kommunicerar med varandra, lever, handlar , föds och dör.

Det är mycket att göra, roliga och uppgifter som tar emot, men det är de som hjälper mig att växa så det känns skönt att ta itu med dem!

 

Dan före dan…

Dag före dan före dan. Julskinkan skall förberedas idag, hundskit plockas i hundgården. Skinka har jag aldrig gjort i ordning själv, så det skall bli spännande. Efter lite konsultande och läsandepå paketet blev det att kocka skinkan inte låta den stå sakta i ugnen, för den visade inte att den blev någon värme, så i den stora gjutjärnsgrytan hamnade den lättrökta skinkan. Den är kockad och provsmakad av både mig och hundarna som delade på svålen. Efter sista biten delats ut så väntade de en halv timme på mera, jag gav torrfoder med det var inte intressant för de flesta utom valparna. Mattak åt en bit tomat som ramlade ned på golvet när jag gjorde en macka, kul med en hund som gillar tomat!

I morgon blir det julemat för mig och en del skinka för hundarna.

Promenad med Inna, tiken högst i rang drog hon en hel del och ville fram hela tiden. Vi utforskade lite runtom och hon rullade sig i rävbajs som fanns brevid en jaktkoja. Ett naturligt beteende och härligt att se på så nära hand.

Jag funderar på julen och hur denna högtid firas idag. Familje högtid, barnens högtid. På nyheterna säger de att vi svenskar spräcker nytt rekord på handlande, mer än fem miljarder kronor. En vän som firar jul för första gången med en ny pojkvän och hans barn som får klappar för mer än 10 K, något otroligt för henne, är helt mållös över hur mycket pengar på julklappar som läggs ned.

Givetvis så är det samvaro med familj, mat och vissa TV program som innefattar utav det som vanligtvis uttrycks är viktigt med julen. Det kristna budskapet är inte vidare starkt kvarvarande i dagens kommersiella postmoderna samhälle.

Alla minnen och förhoppningar dansar omkring i luften när familjer möts, förväntan på samvaro, på klappar, på matens välsmakande och spritens värmande. Runt de vuxna ofta bubblor finns i tunna men starka trådar. Bubblor av minnen från förr, av tidigare julars händelser, avtidigare julars besvikelser. Andra bubblor rymmer förväntningarna av den julen nu. Kanske en ”Lars Norén-jul” men han är en harmonisk man och älskar julen då han är som mest harmonisk! Enligt honom själv och hans dotter i alla fall, det sa han på teve i en intervju.

Den bubblan som nog är värst är ”nu skall vi vara lyckliga”-bubblan. Jag önskar den ersätts med ”jag älskar er som ni är och det kan vi alla vara i”- bubblan.